Mental hälsa

Den tiden då familjen var här på besök var som en dans på rosa moln. Vi skapade minnen för livet och jag kunde verkligen leva i nuet och njuta av att få vara med dom som står mig närmast. Ord kan inte beskriva hur tacksam jag är för dom två veckorna vi hade tillsammans.

Men med sol kommer regn. Vi vinkade av varandra på flygplatsen. Dom skulle hem till Sverige, jag skulle hem till Sunshine Coast. Det hade jag vetat hela tiden så det kändes inte särskilt svårt att säga hejdå. Då. Sen kom dippen. När jag klev på flyget ensam och tänkte på övriga familjen som samlade skulle hem till Luleå kändes det plötsligt väldigt ensamt. Jag hade en tuff första vecka när jag var tillbaka i Mooloolaba och tillbaka till plugget. Sommarsverige är ju väldigt fint. Sommarstugan är ju väldigt mysig. Grillkvällar i skärgården är ju väldigt trevligt. Hemlängtan var ett faktum.

Här fick jag påminna mig själv om att vi måste vara nere i dalarna ibland för att uppleva topparna. Jag har flera gånger under första halvåret reflekterat över hur livet känns så fint, som om jag rider på en våg av lycka. Denna dipp var alltså nästintil väntad.

Vi har alla dagar, veckor, månader eller kanske år som känns tyngre än andra. Strategier för att ta sig igenom de tunga perioderna är därför något alla behöver. Här får ni tre knep jag finner användbara.

3 knep för att ta sig igenom dippar

1.  Acceptera att livet inte alltid kan vara på topp. Stressa inte upp dig, det drar dig bara längre ner
2. Skriv ner känslor och tankar. Skriv vad som gör dig nedstämd, på så sätt kan du enklare se vad du behöver göra för att ta dig upp. Skriv ner vad du önskar dig just nu och gör upp en plan för hur du ska nå dit
3. Var öppen med hur du känner. Att ha människor runtomkring sig som vet hur en känner är ofta hjälpsamt. Vi behöver ventilera oss och visst är det skönt att ha en hjälpande hand när vi känner oss svaga
   

Det var inte särskilt svårt att säga hejdå till familjen på flygplatsen i Cairns. Vi kramades och sen var det över. Det har gått precis en vecka sedan vi sa hejdå och denna vecka har varit rätt tuff. Jag saknar familjen och Sverige mer nu än vad jag gjorde innan vi de kom hit, då jag hade varit ifrån dom under ett halvår. Det kan låta konstigt men det är ändå rätt logiskt. Efter att ha haft två fantastiska veckor tillsammans blev jag påmind om hur bra min familj är och hur mycket jag älskar dom. Även om det är dom jag oftast bråkar med så är det också dom jag står närmast.

Sista kramen på flygplatsen
Det har varit en lång och utmanande vecka på flera sätt. Jag är nu tillbaka i skolan efter ett långt vinterlov och har dessutom behövt ta igen första skolveckan som jag missade då jag var bortrest. Motgångar är tungt men samtidigt behövligt ibland. Första halvåret här har för det mesta känts som en dans på rosor, så det är nog dags för mig att få något nytt att kämpa med och nya utmaningar. Jag har redan börjat ta mig an en utmaning som jag kommer att skriva mer om framöver.

En av veckans höjdpunkter var då hela klassen körde tabata ihop på skolan. Musik, människor, power och pannben är en mäktig kombination. 

Jakten på lycka tycks vara en livslång resa för vissa. Jag tror inte att det finns något slutmål där du en dag kommer fram till lyckan, det handlar snarare om att ta vara på varje dag och se livet med ett positivt synsätt. Här har jag tre tips till dig som behöver lyckopiller för att muntra upp tillvaron.

1. Självkänsla. Det finns en person på jordklotet som kommer följa dig vart du än går och vad du än gör. Det är du själv. Se till att vara kompis med dig själv och var stolt över den du är. Få saker är så värdefullt som en stark självkänsla.
2. Tacksamhet. Se dig omkring och se allt du har.  Det är så lätt att ta saker för givet. Det är först när vi tappar något vi inser hur viktigt det är. En typiskt exempel är när du blir sjuk och inte kan träna och blir påmind om hur viktig träningen är för dig. Kom ihåg att vara tacksam för att du KAN träna, var tacksam för allt fint du har omkring dig, det kan handla om allt från vänner, materiella saker eller möjligheter.
3. Kärlek. Se dig omkring, vilka har du i din närhet? Att umgänge är positivt för oss när vi känner oss deppiga är ingen nyhet. Trots detta är det väldigt vanligt att vi drar oss undan och stänger in oss när vi går igenom tuffa tider. Våga ta emot kärlek. Våga ge kärlek. Våga dela din kärlek med andra.

Att resa är att lära.

Detta citat har jag hört många gånger men ofta tänkt att det är klyschigt. Jag har tidigare själv försökt använda resor som ett sätt att fly från problem, men det har aldrig lett till en långsiktig förbättring.

Att resa är att fly från problem. Eller?

Under hösten 2016 stod jag inför ett stort ångestfyllt beslut. Det kändes livsavgörande. Jag drog ut på det i månader innan jag till slut tvingades ta beslutet. Det hela handlade om vad jag skulle göra av mitt liv. Jag hade avslutat mitt jobb på ICA och framför mig var ett 2017 utan något på agendan. Vart skulle jag bo? Vad skulle jag göra? Luleå? Sverige? Plugga? Jobba? Resa?

I flera år har jag drömt om att spendera ett år på andra sidan jorden. Leva livet i en annan värld. Att det skulle kunna bli verklighet för mig kändes däremot helt omöjligt. Jag har ett alldeles för stort kontrollbehov, jag kände mig inte alls nog modig för att lämna Sverige själv för en så lång tid, och särskilt inte så långt ifrån min trygghet hemma.

Tillbaka till hösten 2016 och mitt beslut. Jag var feg och sökte ursäkter till att stanna i Sverige. Jag hittade en jobbannons som lät som mitt drömjobb. Får jag jobbet så kommer jag inte kunna tacka nej, och då blir jag kvar i Sverige. Perfekt. En klockren anledning till att lägga mitt stora svåra beslut på hyllan. Jag blev uttagen på intervju och det lät lovande, men snubblade slutligen på målsnöret, någon annan med mer erfarenhet fick tjänsten. Vilken otur.

Jag kan inte vara mer tacksam över att Annika fick jobbet istället för mig. Att jag inte fick jobbet blev mitt tecken. Jag kände att det var meningen, jag kände att det var nu jag skulle ta beslutet jag så länge väntat på. Jag gjorde det. Jag ansökte om att få plugga i Australien, och jag kom in på utbildningen.

I skrivande stund sitter jag på stranden i Mooloolaba efter prick fem månader här. Ord kan inte beskriva hur tacksam jag är för att jag tog beslutet. Jag har aldrig utvecklats så mycket på så kort tid och jag har aldrig uppskattat livet så mycket som jag gör idag.

Det är mitt i vintern i Australien nu, förra veckan fick jag vinterlov. Jag är precis hemkommen från en tredagarstur till Gold Coast och Byron Bay. Detta inlägg vill jag dock ägna åt Byron.

Jag spenderade två dagar i staden och blev tagen av hur otroligt layed back atmosfären är, ordet stress finns liksom inte. Det är en vibe som är svår att beskriva men som jag önskar att alla kunde få uppleva och helst av allt leva i. Lugnet som infinner sig av att sitta på stranden och göra inget har jag sällan kunnat njuta av på detta sätt.

Nu är första halvåret av mina studier över. Jag är halvvägs till mitt diplom som Exercise Specialist. Jag är halvvägs genom mitt år i Australien.

När jag steg på flygplanet i Sverige kändes det som att jag lämnade landet för en evighet av tid. Jag har aldrig varit utomlands längre än några veckor i sträck tidigare.

Tid är konstigt, min tidigare livsstil i Sverige känns otroligt långt bort, det har hänt massor under min tid här. Samtidigt kan jag inte förstå hur det kan ha gått ett halvt år i Australien redan, jag kom ju nyss hit. Det är märkligt hur tid kan få mig att känna mig så tvådelad. Det är sällan jag har så svårt att sätta fingret på mina tankar och känslor, jag kan liksom inte säga om detta halvår har gått fort eller inte. Jag tror att det helt beror på ur vilka glasögon jag tittar med. Ser jag tiden ur ett perspektiv av vad jag lärt mig, vad jag upplevt och hur jag utvecklats så känns det som att det gått en evighet av tid. Ser jag det från ett perspektiv av att räkna dagar och kolla på almanackan så är jag fortfarande kvar i april.

På det stora hela kanske det inte spelar så stor roll om året går fort eller långsamt. Jag väljer att hellre fokusera på nuet, ta hand om mig själv och njuta av allt vad livet har att erbjuda. Utmaningar, lärdomar och upplevelser kommer på köpet. Tiden rullar på oavsett och likaså gör mitt liv.

Det är lätt att livet blir ett hamsterhjul där vi fastnar i rutiner och måsten. Varje vecka rullar samma schema och livet går i princip på automatik. Detta kan vara skönt och praktiskt för vissa, men ibland blir dessa rutiner istället en inre press och stress.

I perioder i livet har jag känt av just detta fenomen. Livet kändes inrutat och glädjen och spontaniteten var bortblåst. Det kändes som att jag levde som min egen slav. Självklart kunde det finnas roliga stunder i livet men på det stora hela var det rätt grått. Jag vet att många känner igen sig i detta livsmönster men jag vet också att det är få som pratar om det och att det är få som erkänner detta för dem själva.

Orsaken till denna livssituation sitter ofta mellan våra öron. Hjärnan är lurig och vi blir ibland blinda för oss själva. Det tog lång tid för mig innan jag insåg att en stor del av min ätstörning faktiskt handlade om alla dessa rutiner jag satt upp som krav. Det behövde inte ens vara rutiner kopplade till mat.

Jag tycker att du ska ta dig en funderare om du har rutiner, måsten och krav som begränsar dig mer än vad de gynnar dig. VARFÖR gör du det du gör? Hur påverkar det dig? Positivt eller negativt? Hur startade rutinen?

Byt väg. Gör det du mår bra av. Lyssna på din vilja. Våga utmana dig själv. Det är läskigt till en början. Det var det för mig med. Ta det stegvis och låt det ta tid. I slutändan kommer du ha så mycket roligare utan dessa onödiga krav på dig själv. Livet är här för dig för att du ska må bra och ha skoj!

Hjärnan säger “gå till gymmet. Jag vill böja, jag vill marklyfta, jag vill ha endorfiner och jag vill ha utmaning!” Hjärnan övertygar kroppen att den har energi, att den orkar, att den är redo för ett nytt träningspass.

Hjärnan säger “du behöver plugga lite till inför kommande prov”. Hjärnan säger att du vill gå ut och hänga med kompisarna ikväll, laga en extra god middag och gå ner till stranden. Hjärnan övertygar kroppen att den har energi, att den orkar och att den också vill gå ut på nya äventyr.

Hjärnan inser inte att kroppen inte fått säga sitt. Kroppen är trött och i behov av återhämtning. Det är först när det kommer en paus med andrum som kroppen får chans att säga ifrån. Nu är kroppen nedbruten och fungerar inte som den ska. En sjukdom bryter ut som svar på tal till hjärnan, för det är kroppens sätt att reagera när den måste tvinga sig till återhämtning. Du blir sjuk, orkeslös och mer eller mindre tvungen till att vila för att bli frisk igen.

Just precis detta fenomen har jag gått igenom nu. Det har varit så mycket roligt som min hjärna velat göra, så jag har kört på, och visserligen haft väldigt roligt under tiden. Men nu fick kroppen nog. Så snart jag avslutade mitt Matrixprogram och lät kroppen göra sin röst hörd så bröt en elak förkylning ut. Den tvingade sig till återhämtning. Två dagar i rad har jag nu däckat vid 18-tiden och sovit 10-11 timmar i sträck. Något så simpelt som en promenad har gjort mig helt utmattad. Nu gör jag mitt bästa för att försöka få hjärnan att acceptera att vila är nödvändigt. Det är svårt för mig som blir rastlös så enkelt och har svårt att bara vara, men det är bra träning för mig att lära mig att det är okej att ha dagar utan något särskilt på agendan.

Vi är många som behöver bli bättre på att lyssna mer på kroppen och vara uppmärksamma på när hjärnan tar över.

Är glaset halvtomt eller halvfullt? Denna fråga har du säkert fått många gånger. Vi har en tendens att se på saker med vårt egna perspektiv, som för vissa kan vara gynnsamt, men neddragande för andra.  Varför ser vissa en halvt uppäten kaka medan andra ser en halv kaka att avnjuta? Jag önskar att jag hade ett enkelt svar. 

Oavsett hur du ser på kakan i dagsläget så vill jag påminna dig om att du är kaptenen i ditt liv. Endast du själv kan styra dina handlingar. Det ligger i dina händer att ta av dig de negativa glasögonen och byta till de positiva. Låter det flummigt? Känner du dig träffad men osäker på hur du ska bära dig åt? Här får du några handfasta knep:

1. Starta dagen positivt.  Tänk på något du är tacksam över just idag innan du lämnar sängen på morgonen
2. Var uppmärksam. Skapa en medvetenhet kring dina egna tankar. Notera när du börjar tänka negativt och försök hitta något positivt i det du för tillfället ser ner på
3. Le! Du kan faktiskt förändra din nuvarande sinnesstämning genom att dra på ett stort leende. Det är inte svårare än så

Jag började jobba redan som 13åring och har sedan dess vart sysselsatt med många olika typer av jobb, ofta flera olika anställningar samtidigt och periodvis drivit mina egna företag på sidan av det. Detta innebär att jag hunnit testa på många olika yrken och arbetsgivare och fått erfarenhet av både bra och mindre bra arbetsplatser.

Har du någon gång reflekterat över hur mycket tid av ditt liv som kommer att spenderas på att jobba? För att få ett liten uppfattning kan vi tänka oss 35 timmar i veckan, 44 veckor om året, i 40 år. Detta blir 61 600 timmar(!!). 61 600, tänk hur otroligt mycket tid det är. Det är så mycket att det blir svårt att skapa sig en uppfattning, men du kan också tänka dig 2567 dygn av konstant jobb.

Det är en skrämmande tanke att många människor lever hela sitt liv med ett yrke som de inte trivs med. Det är många personer som vecka efter vecka matar på, räknar minuter till arbetsdagens slut och drabbas av söndagsångest inför kommande arbetsvecka.

Ditt liv är för viktigt för att slösas bort på tråkigheter. Ditt liv är värdefullt!

Känner du igen dig i arbetssituationen jag beskrev ovan? Då vill jag ge dig några tips på hur du kan få dina 61 600 arbetstimmar att bli uppskattad tid i ditt liv.

1. Våga förändra. Våga tänka om. Du måste inte jobba med ditt nuvarande yrke om du inte trivs, oavsett om du har gått en lång utbildning för en specifik titel. Tänk långsiktigt – hur många timmar i ditt framtida liv kommer du spendera på arbetsplatsen i jämförelse med hur lång utbildningen var?
2. Hjälp till och skapa en positiv atmosfär. Det kanske inte är jobbet i sig som är fel. Kanske är det stämningen på arbetsplatsen? Isåfall kan du skapa startpunkten som kan förändra jobbsituationen för både dig och kollegor. Detta är en otroligt viktig punkt.
3. Utforska dina känslor. Vad uppskattar du på jobbet? Vad gör dig stressad? Vad gör en bra dag till en bra dag? När du lär känna dig själv bättre kan du själv göra aktiva val för att maximera det positiva med ditt jobb och minimera det negativa. Det blir också lättare för dig att se om det är yrket i sig som är fel eller om det är atmosfären eller kanske din egen attityd.

Ditt liv och dina timmar ligger i dina händer. Ta vara på det!