Mat. Vilka tankar och känslor väcks hos dig när du hör ordet mat?
Alla har sitt eget förhållande till mat. Mat fyller olika funktioner i våra liv, skapar olika rutiner och är med och påverkar hela vår livsstil. Framför allt väcker mat olika känslor inom oss. För vissa är det starkt förknippat med glädje och livskvalitet. För andra är det ångestskapande och en stor daglig stress. Somliga äter när de är på gott humör, andra äter när de vill dämpa ångest. Vissa ser det som bränsle och likt skalmans mat-och-sovklocka är det något en gör några gånger om dagen, på samma vis som att vi borstar tänderna morgon och kväll.
Visst är det intressant hur vi alla människor har något som är essentiellt och gemensamt för oss alla – men ändå påverkar oss så olika? En del blir överlyckliga när de äntligen är dags att äta middag. Andra får en ångestattack när de blir serverade mat.
Hälsotrenden som fortsätter öka är verkligen positiv på många sätt och vis. Men det finns (såklart) en baksida också. När hälsotrend blir hälsohets. Det är en hårfin gräns. Det är inte svart eller vitt och vad avgör egentligen huruvida en person lider av en ätstörning?
Ätstörningsproblematiken går INTE att avgöra på utseende. Det är tragiskt att så många med ett komplicerat förhållande till mat inte får hjälp på grund av att “hen är ju inte så smal”. Faktum är att enbart en av de olika diagnoserna inom ätstörning har en direkt koppling till undervikt. Anorexia. Lider en av bulimi, ortorexi, överätning, hetsätning eller UNS så kan sjukdomen uttrycka sig på andra sätt.
Jag skulle vilja påstå att majoriteten av oss är ätstörda på något vis. Vi är många som blir stressade av mat på något vis, mer eller mindre, sällan eller ofta. En varningsklocka för allvarlig ätproblematik är då maten begränsar ens vardag. Exempelvis när en börjar tacka nej till sociala sammanhang på grund av matsituationer som skapar ångest.Min resa inom ätstörningsträsket har periodvis varit synlig utåt. I mitt fall handlade det om ortorexi, och resan till ett sunt förhållande till mat och träning har varit lång. Jag mår bättre nu än på länge, och anser att det syns kroppsligt också. Däremot fanns det tider då jag mådde psykiskt dåligt, men fysiskt ansåg många att jag var frisk. “Du har ju kött på kroppen igen”. År 2012 hade jag visserligen lyckats gå upp i vikt från en rejäl undervikt, men förhållandet till mat var fortfarande väldigt komplicerat. En ätstörning avgörs inte på individens kroppsvikt.